24 Mar

Strukturell rasism är sällan avsiktligt

Bild: Jarkko Mikkonen

Vad tänker du på när du hör ordet rasism? Då vi diskuterar rasism menar vi ofta de otrevliga situationer som så kallade rasifierade personer, det vill säga människor som inte definieras som vita, stöter i sin vardag: glåpord på gatan och diskriminering i vardagligen. Det som däremot behandlas mer sällan är något som också de som inte utsätts för illvilliga kommentarer löper risk för att hamna ut för: den strukturella rasismen.

Den strukturella rasismen bor i samhällets byggstenar: i lagar och olika institutioners sätt att jobba och bemöta människor. Enligt Vesa Puuronen, professor i sociologi vid Uleåborg universitet, lever vi i ett så kallat vitvänligt system, där de som inte definieras som vita ofta stöter på diskriminering. Tecken på detta kan ses särskilt till exempel i skolverket samt fastighets- och arbetsmarknaden.

– Ett konkret tecken är till exempel hur olika minoriteter som utsätts för rasism systematiskt har en sämre ställning på arbetsmarknaden, sämre skolframgång och svårigheter att hitta lägenhet. Det handlar också om att inte kunna ta hand om sina egna ärenden, exempelvis när det gäller hälsa eller rättsärenden, då personen inte förses med service på ett språk som den förstår, säger Puuronen.

Vårt samhälle behandlar inte alla lika

Att utbildning ger en bra start för livet betonas ofta. Därför vore det extra viktigt för skolor att ta kulturella och språkliga skillnader i beaktande, eftersom inlärningssvårigheter kan leda till men för hela livet.

“Ett konkret tecken är till exempel hur olika minoriteter som utsätts för rasism systematiskt har en sämre ställning på arbetsmarknaden, sämre skolframgång och svårigheter att hitta lägenhet.”

– Ofta får minoriteter inte den stöd de behöver, och om det då uppstår brister i grunden, har problemen en tendens att hopa sig ju mer avancerad utbildningen blir. En annan femma är att även de som har förutsättningar för högre utbildning ofta blir uppmuntrade till att söka till skolor där man utbildar sig till busschaufförer och närvårdare.

Det farliga med strukturell rasism är att den är svår att känna igen. Om en person inte inser att den blir utsatt för diskriminering finns risk för att hen börjar skylla sig själv: att det är mig det är fel på, att jag bara är för dålig och att det inte ens lönar sig att försöka. Det här kan i sin tur kan leda till dålig skolmotivation.

Enligt Vesa Puuronen är strukturell rasism sällan något som institutioner strävar efter, den bara finns i vårt samhälle.

– Det handlar sällan om att medvetet diskriminera människor. Vårt samhälle är helt enkelt resultatet av att Finland väldigt länge haft en rätt homogen kultur och då vi börjat ta emot människor från andra länder och kulturer har vi inte kunnat anpassa systemet så att minoriteters behov tas i beaktande. 

Se sanningen i vitögat

Hur kunde vi då göra samhället mera inkluderande och motarbeta strukturell rasism? Enligt Vesa Puuronen måste vi börja med att erkänna problemet. Då kan vi ta itu med att kritiskt se över våra lagar och institutioners arbetssätt, göra människor som jobbar i nyckelpositioner exempelvis i skolvärlden och rekryteringsbranschen mer medvetna, samt förse minoriteter med den stöd de behöver.

Förändringar och utvecklingsarbete kräver förstås pengar. Ofta förklaras avsaknaden av stödfunktioner i samhället just med brist på resurser. Men enligt professor Puuronen är det en prioritering och investering värd att göra med tanke på framtiden.

– Alternativet är att vi ger upphov till en generation ungdomar som känner att samhället inte behandlar dem som fullvärdiga medborgare och att ingen bryr sig inte vad som händer åt dem. Sådant är just grogrunden för marginalisering, extremism och radikalisering, vilket i sin tur kan medföra mycket större kostnader för samhället, säger han.

En allmän uppfattning är att vi uppnår jämlikhet och blir av med rasism genom att behandla alla lika. Enligt Puuronen är det här ingen lösning på problemet.

– Det räcker inte att alla behandlas lika, vi måste ta människors olika utgångslägen i beaktande. Till och med Finlands lag säger att det ibland finns orsak för särbehandling. Det talas ofta om idealet om lika möjligheter, men jag skulle själv föredra att tala om rätten till lika framgång. Att alla människor, oavsett etnisk bakgrund har möjlighet till att använda sina förmågor. Det kan bara uppnås genom att vi öppnar ögonen för varandras olikheter.

Röda Korsets kampanjvecka mot rasism pågår som bäst.
www.motrasism.fi kan du se veckans program och hur du motarbeta rasism i vardagen.

Bekanta dig också med Uleåborg universitets projekt på stoprasismi.org, vars syfte är att samla in människors erfarenheter för att bekämpa rasism.

Text: Mikaela Remes

Leave a Reply, but while doing so Please respect the seven fundamental principles of the Red Cross and Red Crescent Movement (humanity, neutrality, impartiality, independence, voluntary service, unity, universality). Thank you!